forskning.se Chalmers University of Technology

Han forskning visar att överlevnadschansen efter 110 års ålder verkar vara oberoende av såväl livsstil som genetiska faktorer – och att vi kanske får uppleva att en människa blir 128 år gammal inom de närmsta 25 åren.

​År 2016 publicerades en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature som hävdade att det finns en definitiv gräns för människans livslängd. Men hjälp av globala demografiska data kom forskarna då fram till att den naturliga gränsen för människans livslängd är runt 115 år.

Feltolkning utifrån begränsade data
Men inom forskarsamhället uppstod tvivel om sanningshalten i påståendet. Holger Rootzén blev kontaktad av den vetenskapliga tidskriften Extremes, sänsade dataom bad honom att undersöka artikeln närmare. Förra året publicerade han sitt arbete, tillsammans med sin kollega Dmitrii Zholud på institutionen för matematiska vetenskaper. Chalmersforskarna hade kommit fram till att författarna till Nature-artikeln hade analyserat sina data felaktigt.

I Nature-studien hade forskarna analyserat data från 1968 till 2006 och observerat den maximala åldern genom åren. De såg att den maximala livslängden ökade från 1968, nådde en topp på 90-talet, och sedan minskade något fram till 2006. Därför drog de slutsatsen att den högsta möjliga livslängden hade uppnåtts. Men Holger och Dmitrii upptäckte att slutsatsen var falsk, vilket berodde på en feltolkning utifrån begränsade data.
– Från mitten av 90-talet hade de data från fyra länder som de kombinerade, säger Holger Rootzén. Men från de tidigare och senare perioderna hade de bara data från ett eller två länder. Därför var det förstås fler personer som var långt över 100 år gamla i mitten av perioden än i början och i slutet.

– Man kan jämföra det med att kasta dartpilar. Om du kastar 1000 pilar så kommer säkert din bästa träff att vara bättre än om du bara kastar 10 pilar, och även din näst bästa träff kommer att vara bättre.

Risken att dö planar ut vid hög ålder
Nyligen publicerades en annan artikel i den vetenskapliga tidskriften Science som stödjer Holgers forskningsresultat. Han blev kontaktad av Washington Post och Live Science för att kommentera resultaten. Han publicerade också i juli en vetenskaplig replik i tidskriften Extremes, där han summerar debatten så här långt och bemöter synpunkter som har lyfts.

En av de största utmaningarna för att undersöka det extremt långa livets mysterier är att få tillgång till pålitliga och verifierbara data. Utsagor om hög ålder har en benägenhet att vara överdrivna och omöjliga att belägga. I den nya studien i Science använde forskarna en helt ny datauppsättning, som bestod av alla personer i Italien som var minst 105 år gamla, mellan 2009 och 2015. Det är en trovärdig källa eftersom alla personerna hade giltiga födelse- och dödsattester, om de inte fortfarande levde. Holgers och Dimitris data täckte in personer som var minst 110 år gamla från 15 länder.

Holger och de italienska forskarna är överens om att trots att risken för att dö ökar när vi blir äldre så planar faktiskt dödsfrekvensen ut efter en viss ålder. Det betyder att chansen att överleva från 110 till 111 år är samma som från 111 till 112 år – ungefär 50 procent. Holger observerade denna platåeffekt från 110 års ålder. Den italienska forskarna, med sina nya data, observerade den tidigare – efter 105 års ålder.

Detta innebär att vi kan få uppleva att någon lever längre än Jeanne Calment, den franska kvinna som har haft den längsta bekräftade livslängden hittills i världshistorien. Hon var 122 år och 164 dagar gammal när hon dog 1997.

Överlevnadschansen efter 110 samma hos alla grupper
Holger och Dimitri har också gjort en annan häpnadsväckande observation. När någon väl har uppnått 110 års ålder så verkar de vanliga faktorerna som är kopplade till livslängd ha spelat ut sin roll. Kvinnor lever till exempel längre än män i genomsnitt, men efter 110 års ålder försvinner denna skillnad. Bland de mycket gamla finns det heller inga skillnader i överlevnadsfrekvens mellan olika länder eller regioner. Människor över 110 år har samma chans att överleva i både Japan, södra och norra Europa, och USA. Och de hade samma chans på 60-talet som efter millennieskiftet.

– Detta är väldigt överraskande och intressant, säger Holger Rootzén. Man skulle förvänta sig att genetiska faktorer och livsstilsfaktorer spelade roll, precis som de verkligen gör i lägre åldrar. Men efter 110 års ålder verkar överlevnad vara lika sannolik för alla, oavsett dessa faktorer.

Så, kommer vi att få se Jeanne Calments rekord överträffas framöver? I sin artikel lägger Holger och Dimitri fram en prognos för de närmsta decennierna.

– Den är framtagen utifrån överlevnadsfrekvensen efter 110, och hur många människor som når 110 års ålder, säger Holger. Vi kom fram till att den äldsta människan kommer att bli någonstans mellan 119 och 128 år under de närmsta 25 åren. Under förutsättning att det inte startas ett stort krig!

Artikeln var först publicerad på Chalmers webb.

Inlägget Det finns ingen gräns för hur gammal en människa kan bli dök först upp på forskning.se.

forskning.se Uppsala universitet

Hur blir en plats till genom ljud och hur påverkar de människorna där? Det är frågor som Karin Eriksson-Aras, forskare vid institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet, vill svara på i sin forskning.

Hon har massor av ljud inspelat. Många hundra timmar. Under flera år har Karin Eriksson-Aras studerat ljudrum i stadsmiljöer, med utgångspunkt från Turkiets huvudstad Istanbul. Upplevelserna i kända miljöer som på Galatabron, i leksakstunnel och på kryddbasaren är ljudstarka och det påverkar människorna där.

Ett sorl utan slut
– För de flesta som kommer till Istanbul blir det lite av en chock med alla ljud överallt. Alla signaler, alla människor och allt sorl och mummel som aldrig tar slut. Men det går att vänja sig vid ljuden och i min avhandling visar jag på hur människor lever i olika ljudrum och även hur platser blir till genom ljud och hur de används, säger hon.

I sin avhandling Ljudrum: En studie av ljud och lyssnande som kulturell praktik har hon kartlagt och studerat olika ljudrum i stadsmiljöer i Istanbul. Med utgångspunkt i flera olika vetenskapliga teorier och metoder, bland annat fenomenologi och mer-än-representationell teori, har hon analyserat allt material som hon har samlat in under sina vistelser i de olika miljöerna.

Dels har hon gjort egna iakttagelser och mätningar som hon redovisar med grafer och beskrivningar. Dels har hon intervjuat människor som lever i de här ljudrummen.

De flesta intervjuerna har skett spontant i stunden när frågor dykt upp, men ett par personer har hon återkommit till flera gånger.

Pojken på Galatabron
En av personerna som hon följt är en pojke som arbetar som gatuförsäljare på Galatabron. Pojken är i 5-årsåldern och säljer näsdukar. Han har sällskap med sin pappa dit och hem. Under dagarna arbetar han ensam, på en liten plats inträngd bland andra försäljare. Karin Eriksson-Aras beskriver det som en trång och stökig miljö med mycket folk.

Vid ett tillfälle som hon talade med honom var det en ambulansutryckning i närheten med sirenerna på och mycket tutande. Men det var ingenting som han reagerade på, inte heller när han fick frågor om ljuden.

– Han sitter i ett våldsamt oväsen hela dagarna, men är inte medveten om det. Hans omedvetna strategi är att ”borthöra” saker, det vill säga att sortera bort ljud som inte får plats när mängden ljud blir för stor. Då minskar ljudens meningsfullhet och risken är att man missar även viktiga saker som till exempel en ambulans, säger Karin Eriksson-Aras.

Att studera ljud ur ett etnologiskt perspektiv är ett relativt outforskat fält såväl nationellt som internationellt. Det finns forskning på ljud i andra bemärkelser som exempelvis hur det fungerar fysiskt eller psykologiskt men i den här avhandlingen handlar det om lyssnandets kulturella och sociala dimensioner och att uppmärksamma ljudet som urban miljö. Det har gjort att Karin Eriksson-Aras delvis fått skapa ett nytt språk med nya termer för sitt forskningsområde. Inom sitt forskningsprojekt har hon utvecklat nya undersöknings- och analysmetoder för hur människor påverkas kulturellt vid förändring av ljudmiljöer.

Ljud i tid och rum
– Ljud har stor betydelse för människans vardagliga liv. Ljud påverkar hur vi agerar, interagerar, rör oss, vilket kroppsspråk vi har och vår uppfattning av tid och rum, säger hon.

Karin Eriksson-Aras beskriver hur ljudrum påverkar oss även när vi inte befinner oss i dem. Hon berättar om en man som hon träffade, som var uppvuxen i bergen i Kurdistan. Han beskrev för henne hur han som barn hade tyckt att det var påträngande tyst i bergen: ”Det var inget folk. Det var tomt och ensamt”. Som vuxen flyttade han till Istanbul för att han ville till en storstad. Nu efter många år i staden vill han gärna åka tillbaka.

– Han saknar sin barndoms tystnad. Han beskrev utförligt hur han kunde bli nostalgisk och hade kommit att älska ljuden och tystnaden i bergen. Han berättade om sånger och fågelljud som han mindes och om hur vinden lät, och ljuden var fortfarande viktiga för honom.

Beskriva platser utifrån ljud
Med sin forskning har Karin Eriksson-Aras velat öppna ett fält inom etnologi och kulturantropologi för att förstå vad ljud gör i den mänskliga världen och vad människan gör i den ljudliga världen.

– Det är alltför lätt att beskriva platser bara utifrån det man ser. Det jag vill och hoppas på är att jag kan visa hur avgörande ljudrummet är för en plats, och för hur vi uppfattar den. Det skulle vara kul om den här kunskapen kan få andra forskare att öppna för att upplevelsen av ljud kan vara en parameter i deras forskning, säger Karin Eriksson-Aras.

Avhandlingen:
Eriksson-Aras K. (2018) Ljudrum: En studie av ljud och lyssnande som kulturell praktik,

Kontakt:
Karin Eriksson-Aras, institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet, karin.eriksson-aras@etnologi.uu.se

Inlägget Istanbul – en stad i ljud dök först upp på forskning.se.

forskning.se Carina Olsson

Envisa högtryck och en sommarvärme som för luttrade nordbor kan te sig magisk har krossat många rekord i sommar, men vid sidan av sköna semesterdagar kan torkan och det tryck det sätter på djur, natur och livsmedelsförsörjning vara förödande.

Bakgrunden till det extrema vädret är så kallade atmosfäriska blockeringar som stoppar regnen från Atlanten. Och orsaken till det skulle kunna vara förändringar i Golfströmmen, även mindre förskjutningar kan påverka regionala klimat och ge oss annorlunda väder.

I början av året visade svenskledd internationell forskargrupp studie ledd från Stockholms universitet, att det finns en koppling mellan en långsammare Golfström och envisa högtryck över Skandinavien som ger hetta och torka.

Varmare somrar att vänta
–  Det är en tillfällighet att vädret är så extremt just nu, precis efter vår studie, men likheten mellan årets väder och vår modell är extremt stor, säger Frederik Schenk, som forskar om forntida klimat på Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.

– Min forskning visar att vi kan vänta oss varmare somrar i framtiden om Golfströmmen saktar ner ytterligare. Och de flesta klimatmodeller pekar på att det kommer att fortsätta.

Frederik Schenk har undersökt en period för drygt 10 000 år sedan då inlandsisen över centrala Sverige snabbt smälte. Värmen hade återkommit efter istiden och allt var upplagt för “bättre väder”. Då sjönk plötsligt temperaturerna igen.

Sötvattenmassor dämpade golfströmmen
Den dominerande teorin till varför detta inträffade är att enorma mängder sötvatten från isavsmältningen rann ut i havet och dämpade Golfströmmen som förde upp värme söderifrån. I tusen år var klimatet bistert innan strömmen kom igång ordentligt igen.

Frederik Schenk har utvecklat en modell i datorn som simulerar klimatet under den här tiden och resultatet blev en överraskning. Vintrarna i norra Europa var långa och kalla, men de varvades med korta, mycket varma och torra somrar. För att kontrollera hur bra simuleringen stämmer med verkligheten har han undersökt sedimentkärnor och kunnat konstatera att det växte plantor i det dåtida Sverige som var beroende av höga temperaturer under sommaren.

Modellen av det forntida klimatet visar att en nedsaktad Golfström gav kallare vatten i Nordatlanten, vilket skapade så kallade atmosfäriska blockeringar på sommaren. Istället för svala havsvindar västerifrån dominerades då vädret i Skandinavien av sol och värme från öster. Det var dock en kort och intensiv sommar som snabbt ersattes av antingen kyla från Sibirien eller kalla vintervindar från ett nedkylt Nordatlanten under resten av året.

Avvikelselser från klimatologiska medeltemperaturer i maj 2018. Sverige och centrala Europa hade det varmare än någonsin tidigare uppmätt. De områden i Nordatlanten som är kallare än vanligt kan vara drivande bakom de atmosfäriska blockeringar som orsakade värmen. Källa och figur: F. Schenk baserat på NCEP/NCAR Reanalysis Data från NOAA/ESRL Physical Sciences Division.

Atmosfäriska blockeringar är normala väderfenomen, men det finns tecken på att de blir mer långdragna och intensiva när Nordatlanten är väldigt kall. Den som tittar på en aktuell karta över globala temperaturer kan notera att centrala Nordatlanten de senaste åren har varit mycket kallare än vanligt, vilket kan vara en bakgrund till de ihållande höga temperaturerna och uteblivna regnen över brittiska öarna, norra och centrala Europa under försommaren.

–  Den dominerande teorin i forskarvärlden är att den nuvarande nedkylningen av Nordtlanten beror på att Golfströmmen har saktat in och det stämmer också med vår modell, säger Frederik Schenk.

Autonoma robotar kan kolla koll på golfströmmen. På bilden Göteborgs universitets Havsglidare. Foto: Sebastiaan Swart

Men forskarna är inte eniga. Anna Rutgersson som är professor i meteorologi vid Uppsala universitet tycker att analysen som Frederik Schenk har gjort är väldigt intressant och konstaterar att sommarens högtrycksblockering har varit ovanligt ihärdig, men pekar på att det inte finns några entydiga resultat som visar att Golfströmmen har bromsats in.

– Det går inte att säga att sommarens varma väder beror på en klimatförändring som har gjort att Golfströmmen bromsar in. Det är entydigt att en ökad växthuseffekt leder till en global uppvärmning, men vi behöver förstå mer av vilken påverkan detta har på det regionala klimatet i olika områden, säger Anna Rutgersson.

Om det skulle vara så att Golfströmmen har saktat in finns ingen självklar anledning. Har isavsmältningen i Arktis eller Grönland något med saken att göra eller är det naturliga variationer?

Så övervakas golfströmmen

Klart är att strömmarna i Atlanten påverkar vårt klimat och regelbundna larm i medierna om Golfströmmen skapar oro. Därför behövs det mer kunskap. Något som kontinuerliga mätningar kan ge oss.

Argo – Just nu flyter över nästan 4000 bojar i Argoprojektet omkring i världshaven. De mäter temperatur och salthalt och befinner sig oftast på runt 1000 meters djup, men stiger då och då upp och rapporterar till satellit. Argo-bojarna flyter fritt och kan inte styras. De kan inte användas för att avgöra om Golfströmmen saktar in.

Satellit – Havet övervakas kontinuerligt av satelliter som kan mäta strömningshastighet och temperatur, men det är endast den översta centimetern av havsytan som kan övervakas på det sättet. Satelliterna visar att Nordatlanten har blivit kallare.

Glidare – Nya typer av autonoma farkoster kan styra genom havsdjupen i tre dimensioner. 10 sådana robotar som samverkade skulle kunna övervaka Golfströmmen och avgöra om den saktar in.

Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet efterlyser mer kunskap.

–  Det är omdiskuterat och stora osäkerheter. Jag har ännu inte sett något som jag blir riktigt orolig av när det gäller Golfströmmen eftersom den fluktuerar naturligt, men man har ingen kontinuerlig övervakning och kan inte jämföra med de studier som kommer. Jag tycker därför att steg ett är: börja mät kontinuerligt.

Robotar kan hålla koll på golfströmmen
Att kartlägga gigantiska rörelser i havsdjupen är inte lätt. Satelliter kan bara se ytliga rörelser och riggar och bojar har inte kunnat ge tillräcklig täckning, men nu finns det enligt Anna Wåhlin tekniska förutsättningar att börja mäta.

Autonoma robotar, så kallade Havsglidare, kan kartlägga världshaven på ett helt annat sätt än man kunnat hittills. Göteborgs universitet har precis köpt in en sådan och planerar att utöka flottan.

Havsglidarna kan “segla” på undervattensströmmarna med hjälp av fenor och roder. De behöver därför ingen propeller för att automatiskt ta sig över Atlanten på en dryg månad. De kan färdas långt nere i djuphaven och stiger då och då upp till ytan och rapporterar av till satelliter. De laddar sina batterier med sol- och vågkraft.

Enligt Anna Wåhlin skulle det räcka med tio sådana glidare för att kontinuerligt hålla koll på Golfströmmen genom att färdas fram och tillbaka över Atlanten. För att kunna läsa ut en trend skulle man behöva minst tio års mätningar, men det skulle ge värdefull kunskap. Dessutom tror hon att det skulle lindra oro.

Mardrömmen om golfströmmen

En sak är säker. Mardrömmen att Golfströmmen skulle vända och snabbt kasta oss nordbor in i en istid är bara en mardröm. Det hände i filmen The Day After Tomorrow från 2004, men kommer inte att hända nu. Golfströmmen är liten del av en global cirkulation i havet och så länge solen skiner och jorden snurrar är sådana stora och snabba förändringar extremt osannolika, men även mindre förskjutningar kan påverka regionala klimat och ge oss annorlunda väder. Kanske är detta en process vi märker av nu.

Så kan vi påverkas av en långsammare golfström

Det är inte bara själva Golfströmmen som för upp väme från sydligare breddgrader utan även vindar, men det är troligt att en långsammare Golfström skulle leda till en nedkylning. Detta kan dock motverkas av stigande globala temperaturer på grund av växthuseffekten.

Det som kommer att märkas är antagligen att vädret blir mer extremt. Något kallare vintrar och fler extremt heta och torra sommarmånader är vad Frederik Schenks forskning pekar mot och det skulle orsaka stora förändringar i den svenska växtligheten.

Dessutom skulle minskad årsnederbörd påverka vår vattenförsörjning. Den svenska berggrunden håller inga stora mängder grundvatten och vi är beroende av stor nederbörd. För att tackla en sådan utveckling skulle vi till exempel behöva avsalta havsvatten i stor skala.

–  Om vi är rädda för att något ska hända behöver vi övervaka det och man skulle absolut kunna göra det. Det är inte ens en stor kostnad. Det är bara det att någon måste ta ansvar och helst måste flera länder gå ihop, men det kanske inte ens ska vara forskare. Det kanske ska drivas som en miljöövervakning. För när det händer något och vi står inför en rejäl kris, då behöver vi all kunskap vi kan få, säger Anna Wåhlin.

Anna Rutgersson håller med.

–  Förändrad cirkulation i hav och atmosfär kan leda till stora förändringar av temperatur och nederbörd regionalt. Genom att öka antalet mätsystem i haven, förbättra satellitövervakningen och våra globala modeller kan vi få bättre förståelse av samverkan mellan hav och atmosfär.

Strömmen kan ta fart igen
Frederik Schenk vid Stockholms universitet efterlyser också kontinuerliga observationer för att vi ska bli mer säkra på vad som händer med Golfströmmen. För att kunna skilja naturliga variationer från förändringar orsakade av till exempel växthuseffekten tror han att vi behöver en mätserie på minst 100 år, men det är ingen anledning att inte börja.

–  På 1800-talet reste de ut med fartyg på Atlanten och mätte ytvattnets temperatur på olika platser i havet. Dessa data användes senare för att förbättra våra meteorologiska prognoser och används fortfarande för att rekonstruera historiska havstemperaturer. Då tycker jag att vi borde kunna mäta hastigheten på Golfströmmen idag för att kunna förbereda oss bättre för framtiden.

Även om förändringar är viktiga att följa är havets cirkulation ett samspel mellan världshavens alla strömmar och dess växelverkan med atmosfären. Det långa perspektivet är därför också bra att ha med sig.

–  Om Golfströmmen saktar ner ordentlig på grund av ökad mängd färskvatten i norr kan systemet kompensera och några sekler senare kan strömmen ta fart igen, säger Frederik Schenk.

Därför saktar golfströmmen av (om den gör det)

“Golfströmmen” är egentligen inget ord som används av forskarna, men ett begrepp som kommer nära är AMOC – Atlantic Meridional Overturning Circulation. AMOC är en process som driver strömmarna i Atlanten och fungerar genom att varmt vatten som strömmar upp mot Europa från ekvatorn via Mexikanska golfen avger värme och avdunstar. Det gör att vattnet blir både kallare och saltare och båda dessa effekter leder till att vattnet blir tyngre. I Nordatlanten sjunker det därför nedåt och färdas med en djuphavsström söderut igen längs Amerikas kust.

Om vattnet blir mindre salt på grund av exempelvis mycket regn eller isavsmältning i norr sjunker det inte på samma sätt. “Pumpen” går långsammare. Detta är vad som hände efter istiden, då enorma mängder sötvatten rann ut i havet.

Den avsmältning som idag sker i Arktis är långt ifrån lika stor, men vissa forskare tror att det redan påverkar Golfströmmen. Andra pekar på att färskvatten från Arktis är en så försvinnande liten faktor jämfört med till exempel nederbörd och avdunstning och att Golfströmmen inte kan påverkas av detta.

Inlägget Sackande Golfström kan ha orsakat värmeböljan dök först upp på forskning.se.

forskning.se Karolinska Institutet

Resultaten från studien visar att sömnstörningar hos personer i 40- eller 50-årsåldern hängde samman med 24 procents ökad risk för demens senare i livet. Hos personer i 60- eller 70-årsåldern var för tidigt uppvaknande associerat med en fördubblad risk att senare utveckla demens. Däremot var ovanligt lång sömn (mer än 9 timmar per natt) också kopplat till en kraftig riskökning. Den senare upptäckten i den högre åldersgruppen kan möjligen bero på att någon form av demenspatologi redan inträtt (men ännu inte diagnostiserats), då detta vanligen leder till ökat sömnbehov.

Vissa extra känsliga för sömnstörningar
– Våra fynd bör få direkta kliniska konsekvenser. I kombination med tidigare studier indikerar resultaten att vi vid vissa stadier i livet är extra känsliga för sömnstörningar och att dessa ökar risken för demens. Sömnstörningar bör därför uppmärksammas mer i vården så att skräddarsydda behandlingsåtgärder kan sättas in, säger studiens försteförfattare Shireen Sindi, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.

Analysen omfattade tre befolkningsbaserade studier från Sverige och Finland med fler än 2000 manliga och kvinnliga deltagare, lång uppföljningstid, bedömning av flera sömnparametrar och standardiserad demensdiagnostik. Forskarna har även justerat för faktorer som kan påverka resultaten, såsom fysisk aktivitet, genetik och behandling med sömnmedicin.

Shireen Sindi arbetar inom Nordic Brain Network-teamet med fokus på livsstilsinterventioner för demens. De har tidigare publicerat den så kallade Finger-studien (Finnish Geriatric Intervention Study to Prevent Cognitive Impairment and Disability) som visade att kombinationen av en rad åtgärder, inklusive kost, motion, kognitiv träning och hantering av vaskulära riskfaktorer, har en positiv inverkan på kognitiv funktion.

Ändrad livsstil kan förebygga
Studien har lett till att många länder inom ”World Wide Fingers”-plattformen nu anpassar Finger-modellen till sina lokala förutsättningar, bland andra USA, Kina, Singapore och Kanada.

– Det är lovande att livsstilsförändringar har en positiv inverkan på den kognitiva funktionen. Det har hittills saknats bevis för att sömnstörningar är en riskfaktor för demens, men vår nya studie tyder på att framtida insatser för att förebygga demens även bör inkludera åtgärder för att förbättra sömnen, säger Shireen Sindi.

Teamet ska nu fortsätta undersöka sambandet mellan sömnstörningar och kognitiv förmåga och demens bland olika populationer, inklusive patienter från minneskliniker. De kommer också att undersöka vilka underliggande biologiska mekanismer som kan tänkas ligga bakom sambandet.

Studien gjordes i samarbete med forskare vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, Institutet för hälsa och välfärd i Helsingfors, Östra Finlands universitet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.

Studien:
Sleep disturbances and dementia risk: a multi-centre study. Shireen Sindi, Ingemar Kåreholt, Lena Johansson, Johan Skoog, Linnea Sjöberg, Hui-Xin Wang, Boo Johansson, Laura Fratiglioni, Hilkka Soininen, Alina Solomon, Ingmar Skoog, och Miia Kivipelto. Alzheimer’s & Dementia: The Journal of the Alzheimer’s Association

Kontakt:
Shireen Sindi, PhD, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, shireen.sindi@ki.se

Inlägget Sömnstörningar kan öka risken för demens dök först upp på forskning.se.

Integritetsinställningscenter

Avsluta ditt konto?

Ditt konto kommer att avslutas och all din data kommer att raderas permanent och kan aldrig återskapas. Är du säker på att du vill fortsätta?