Nyhet

forskning.se Karolinska Institutet

Resultaten från studien visar att sömnstörningar hos personer i 40- eller 50-årsåldern hängde samman med 24 procents ökad risk för demens senare i livet. Hos personer i 60- eller 70-årsåldern var för tidigt uppvaknande associerat med en fördubblad risk att senare utveckla demens. Däremot var ovanligt lång sömn (mer än 9 timmar per natt) också kopplat till en kraftig riskökning. Den senare upptäckten i den högre åldersgruppen kan möjligen bero på att någon form av demenspatologi redan inträtt (men ännu inte diagnostiserats), då detta vanligen leder till ökat sömnbehov.

Vissa extra känsliga för sömnstörningar
– Våra fynd bör få direkta kliniska konsekvenser. I kombination med tidigare studier indikerar resultaten att vi vid vissa stadier i livet är extra känsliga för sömnstörningar och att dessa ökar risken för demens. Sömnstörningar bör därför uppmärksammas mer i vården så att skräddarsydda behandlingsåtgärder kan sättas in, säger studiens försteförfattare Shireen Sindi, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.

Analysen omfattade tre befolkningsbaserade studier från Sverige och Finland med fler än 2000 manliga och kvinnliga deltagare, lång uppföljningstid, bedömning av flera sömnparametrar och standardiserad demensdiagnostik. Forskarna har även justerat för faktorer som kan påverka resultaten, såsom fysisk aktivitet, genetik och behandling med sömnmedicin.

Shireen Sindi arbetar inom Nordic Brain Network-teamet med fokus på livsstilsinterventioner för demens. De har tidigare publicerat den så kallade Finger-studien (Finnish Geriatric Intervention Study to Prevent Cognitive Impairment and Disability) som visade att kombinationen av en rad åtgärder, inklusive kost, motion, kognitiv träning och hantering av vaskulära riskfaktorer, har en positiv inverkan på kognitiv funktion.

Ändrad livsstil kan förebygga
Studien har lett till att många länder inom ”World Wide Fingers”-plattformen nu anpassar Finger-modellen till sina lokala förutsättningar, bland andra USA, Kina, Singapore och Kanada.

– Det är lovande att livsstilsförändringar har en positiv inverkan på den kognitiva funktionen. Det har hittills saknats bevis för att sömnstörningar är en riskfaktor för demens, men vår nya studie tyder på att framtida insatser för att förebygga demens även bör inkludera åtgärder för att förbättra sömnen, säger Shireen Sindi.

Teamet ska nu fortsätta undersöka sambandet mellan sömnstörningar och kognitiv förmåga och demens bland olika populationer, inklusive patienter från minneskliniker. De kommer också att undersöka vilka underliggande biologiska mekanismer som kan tänkas ligga bakom sambandet.

Studien gjordes i samarbete med forskare vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, Institutet för hälsa och välfärd i Helsingfors, Östra Finlands universitet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.

Studien:
Sleep disturbances and dementia risk: a multi-centre study. Shireen Sindi, Ingemar Kåreholt, Lena Johansson, Johan Skoog, Linnea Sjöberg, Hui-Xin Wang, Boo Johansson, Laura Fratiglioni, Hilkka Soininen, Alina Solomon, Ingmar Skoog, och Miia Kivipelto. Alzheimer’s & Dementia: The Journal of the Alzheimer’s Association

Kontakt:
Shireen Sindi, PhD, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, shireen.sindi@ki.se

Inlägget Sömnstörningar kan öka risken för demens dök först upp på forskning.se.

forskning.se Göteborgs universitet

I en enkätstudie fick drygt 1600 svenska högstadieelever svara på frågor om hur de sextar och hur de upplever sexting både utifrån att vara avsändare och mottagare. Av deltagarna hade nära 15 procent själva skickat och drygt 30 procent hade tagit emot.

Studien visade att ungdomars sexting måste ses som ett komplext online-fenomen. Sannolikheten att man sextar beror på flera samverkande faktorer, till exempel ålder och pubertetsutveckling, men också upplevt vän- och föräldrastöd.

Sexta med partners vanligast
Bland deltagarna i studien var det vanligast att man sextade med en person som man var ihop med. Knappt 1 av 10 uppgav att de sextar med personer som är helt okända för dem.

– Vi ser att de som tar större risker på nätet i allmänhet, till exempel genom att lämna ut sitt riktiga namn och sin adress, också sextar i betydligt högre utsträckning. Vi kunde också se en viss tendens att de som känner att de har bra stöd av föräldrar i något lägre utsträckning sextar och i synnerhet inte med personer de enbart känner på nätet, säger Carolina Lunde, docent i psykologi och ledare för studien.

Flickor får oftare bilder från främlingar
Det som framkom tydligast i studien var dock att det finns en stark könsdimension av sexting: Flickorna får oftare än pojkarna ta emot meddelanden och bilder från främlingar. De känner sig också mer pressade att sexta. Medan pojkarna i studien som själva hade sextat ofta upplevde sexting som något positivt var flickornas upplevelser betydligt mer negativa.

– Att både killar och tjejer sextar vet vi sedan tidigare, men att flickors upplevelse av sexting är så mycket mer negativ än pojkarnas är väldigt nedslående. Det är tydligt att villkoren för flickor och pojkar fortfarande är olika, och därmed även möjligheten att utforska sin sexualitet på nätet. Samtidigt ska vi inte glömma bort att även en substantiell andel pojkar också har negativa erfarenheter eller känner sig pressade, något som vi sällan hör talas om, menar Carolina Lunde.

Studien är den första svenska studien som har gjorts i den här åldersgruppen och är en del av ett flerårigt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet.

Studien:
Sexting among adolescents: A nuanced and gendered online challenge for young people, Computers in Human Behavior, vol. 85, 2018 och är en del av projektet OWN YOUR BODY, ett flerårigt forskningsprojekt som finansieras av Forte.

Kontakt:
Carolina Lunde, docent i psykologi, carolina.lunde@psy.gu.se
Jonas Burén, doktorand i psykologi, jonas.buren@psy.gu.se

Inlägget Unga känner sig pressade att sexta dök först upp på forskning.se.

forskning.se Göteborgs universitet

När tidigare forskning kartlagt däggdjurs utbredning och studerat deras släktträd har de arter som utrotats av människan inte tagits med.

– Det här är första gången som vi kunnat inkludera arter som nyligen blivit utrotade, som den tasmanska tigern och den ullhårige mammuten. Att vi kunnat göra det förändrar verkligen vår uppfattning om vad är ”naturligt” och vad som bara representerar mänskliga effekter i det förflutna vi inte kom ihåg, säger Søren Faurby, biolog vid Göteborgs universitet och ledare för den internationella forskargruppen.

Thylacine var det största köttätande pungdjuret i modern tid. Känd under namnet tasmansk tiger eller tasmansk varg.

För att undersöka mönster av biologisk mångfald eller för att förutse hur klimatförändringarna kommer att påverka olika arter kartlägger forskare däggdjurs utbredning. Men dessa kartor är ofullständiga eftersom de inte visar på djurens naturliga utbredning, bara var de förekommer idag. Många arters utbredning har under århundradena minskat dramatiskt, till exempel genom jakt eller för att människor förstört djurens naturliga habitat.

– Brunbjörnen förknippas idag främst med Alaska och Ryssland, men innan människans utbredda jakt fanns brunbjörnar både i Mexiko och i Afrika. Om vi vill kunna förutse hur klimatförändringarna kommer att påverka olika arter måste vi veta deras naturliga utbredning, säger Søren Faurby.

Det är också viktigt att inkludera däggdjur som människan utrotat.

Mammutar levde då pyramiderna byggdes
– När vi studerar globala mönster av biologisk mångfald måste vi också titta på arter som den tasmanska tigern, en art som utrotades för mindre än 100 år sedan, vilket bara är ett ögonblick i geologisk tid. Under större delen av de senaste 30 miljoner åren strövade stora däggdjur som elefanter och lejon runt på hela jorden, inte bara i Afrika. Även arter som mammuten som vi tänker på som förhistoriska levde när pyramiderna byggdes, säger paleontologen och medförfattaren Matt Davis, Århus universitet.

För att skapa en databas som inkluderar både levande och utrotade däggdjur har forskargruppen fogat samman befintlig data, lagt till gamla kartor och studerat en stor mängd artiklar och andra databaser för att se hur arternas naturliga utbredning hade kunnat vara om den inte störts av människan. Vidare har de kombinerades DNA från nu levande djur med data från fossilfynd från olika forskares utgrävningsplatser runt om i världen med en dataalgoritm. På så sätt kan de förutse var de utrotade arterna skulle passa in med de däggdjur som lever idag.

Den nya omfattade databasen är öppen för alla att använda. Jens Christian Svenning, medförfattare och professor vid Århus universitet, tror att forskare och lärare kommer att ha nytta av den.

– Den här databasen har gett oss viktiga bevis för flera intensivt diskuterade idéer inom biologin, men det här är bara början. Vi använder redan databasen för att hitta de bästa platserna runt om i världen för att återställa förlorad biologisk mångfald.

Databasen:
The Phylogenetic Atlas of Mammal Macroecology

Artikeln:
The Phylogenetic Atlas of Mammal Macroecology, 
Alexandre Antonelli och Søren Faurby vid Göteborgs univerisitet samt Matt Davis, Jens Christian Svenning, R.Ø. Pedersen och S.D. Schowanek vid Århus Universitet.

Kontakt:
Søren Faurby, soren.faurby@bioenv.gu.se, 073–642 24 82

Inlägget Så hade de utdöda djuren levt – om inte människan stått i vägen dök först upp på forskning.se.

forskning.se Lunds universitet

Vid blodtransfusion är det viktigt att känna till både blodgivarens och patientens blodgrupper. Anledningen är att man vill matcha dessa mot varandra för att minska risken för biverkningar vid blodtransfusion. De välkända blodgruppssystemen ABO och Rh prioriteras vid blodgruppering eftersom de är kliniskt viktigast. Men övriga blodgrupper kan också ställa till problem.

Under det senaste decenniet har forskare utvecklat metoder för att fastställa många av våra blodgrupper med DNA-teknik istället för att använda röda blodkroppar. Den moderna tekniken är särskilt viktig för patienter som har fått stora mängder blod eller de som behöver blod ofta. Då består nämligen deras blod av en blandning från flera olika blodgivare, vilket ger laboratoriet problem att avgöra vilken som är patientens egen blodgrupp. För att DNA-testerna ska fungera måste dock den genetiska orsaken till varje blodgruppssystem vara känd. Så är fallet för majoriteten av våra 36 system, inklusive ABO och Rh.

Den bakomliggande genetiska orsaken
I praktiken är det faktiskt bara ett system, Xg-systemet, som har fortsatt att gäcka läkare och forskare genom åren. En tredjedel av alla män och en tiondel av alla kvinnor saknar det protein som bär den mystiska blodgruppen Xga på sina röda blodkroppar, de är alltså Xga-negativa. Proteinets funktion är dessutom fortfarande okänd.  Blodgruppen Xga upptäcktes redan 1962 i New York men inte förrän nu har alltså forskare i Lund lyckats ta reda på varför en stor del av befolkningen saknar Xga.

– Vi gillar att lösa gamla gåtor som andra gått bet på så vi kombinerade datorbaserade analyser och laboratorieexperiment, säger Martin L Olsson, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Region Skåne, som lett studien.

Trots att denna blodgrupp var den första som kopplades till en specifik kromosom hos människan (könskromosomen X) är Xg det sista blodgruppssystemet att lämna ifrån sig sin hemlighet och därmed kunna inkluderas i de moderna gentesterna.

– Vi använde en bioinformatisk strategi för att hitta den bakomliggande genetiska orsaken, säger doktoranden Mattias Möller, som har ett förflutet i databranschen innan han sadlade om för att bli läkare och blodforskare, och fortsätter

Därför kan inte Xg-proteinet komma till uttryck
– Jag satte mig vid datorn där jag delvis med hjälp av mina egna verktyg analyserade och jämförde resultat från stora tidigare studier för att lösa problemet. Sedan fick mina kollegor ta vid och försöka bekräfta mitt fynd genom experiment i laboratoriemiljö.

Laboratorieexperimenten visade att en liten förändring en bit från XG-genen förhindrar transkriptionsfaktorn GATA1 att binda in till DNA:t och därmed kan Xg-proteinet inte uttryckas i de röda blodkropparna hos en del av oss. Fyndet gör att man nu äntligen kan fastställa också Xga-blodgruppen med genteknik.

– Nu vill vi införa detta på kliniken och sedan ta reda på vad det här spännande proteinet gör och vilka konsekvenser det får att många av oss saknar det, avslutar Martin L Olsson.

Artikeln:
Disruption of a GATA-1 Binding Motif Upstream of XG/PBDX Abolishes Xga Expression and Resolves the Xg Blood Group System. Möller M, Lee YQ, Vidovic K, Kjellström S, Björkman L, Storry JR, Olsson ML. Blood

Från akutblod till personlig blodmatchning
Vi kan alla hamna i situationer då vi kan behöva ta emot blod från en annan person. Det kan röra sig om olyckor, planerade operationer eller olika sjukdomar som leder till blodbrist. Då är det viktigt att vi får blod som är så likt vårt eget som möjligt – fel blod kan i värsta fall ledatill döden. Det handlar om att matcha blodgrupper..
Läs hela artikel på Vetenskap och hälsa

Läs mer:
Så hittades 1000 nya genvarianter i blodet

Inlägget Koden knäckt för det sista blodgruppssystemet dök först upp på forskning.se.

forskning.se Stockholms universitet

Den kosmiska strålningen är svår att observera och mäta. Den består av laddade partiklar som rör sig genom ett kraftfullt magnetfält, vilket gör det omöjligt att kunna spåra varifrån den kommer. Tillsammans med kosmisk strålning produceras dock även neutriner, oladdade elementarpartiklar utan massa som kan passera genom rymden i princip opåverkade.

En neutrino som interagerar med en molekyl av is. Bild: Nicolle R. Fuller/NSF/IceCube.

Det är en neutrino, med en energi på ungefär 300 TeV, som med hjälp av IceCube-teleskopet på Sydpolen har kunnat identifieras och spårats tillbaka till sin källa, en så kallad blazar. En blazar är en jättestor elliptisk galax med ett centrum av ett massivt, snabbt snurrande svart hål, just denna betecknas TXS 0506 + 056 och ligger cirka 4 miljarder ljusår bort från jorden.

Kosmisk strålning från jättegalax

Ett internationellt forskarteam med forskare från bland annat Stockholms universitet och Uppsala universitet har identifierat en trolig källa för var den kosmiska strålningen som når jorden bildas. Upptäckten gjordes med neutrinoteleskopet IceCube vid Sydpolen tillsammans med observationer från ett 20-tal olika teleskop runt om i världen.

– I september förra året fångade IceCube upp en neutrino med väldigt hög energi och larmade andra teleskop. Samtidigt såg NASA:s Fermi-satellit och det så kallade MAGIC-teleskopet på Kanarieöarna en aktiv galax flamma upp på flera miljarder ljusårs avstånd i samma riktning som neutrinon kom från, berättar Chad Finley vid Fysikum, Stockholms universitet.

Chad Finley har lett arbetet med att analysera tidigare data från IceCube och har hittat ett dussintal neutriner som kommer från samma håll. De är alltså ytterligare bevis på att det finns ett samband mellan högenergineutriner och den här aktiva galaxen.

– Blazarer – och aktiva galaxer mer generellt – verkar alltså fungera som naturens mest extrema partikelacceleratorer, säger han.

Om IceCube
IceCube är ett neutrinoteleskop ett par kilometer ner i isen på Sydpolen och finansieras av amerikanska statliga National Science Foundation, men också av Tyskland, Sverige och Belgien samt sju andra länder. Svensk finansiering kommer från Vetenskapsrådet. I samarbetet ingår 320 forskare från nästan 50 institutioner runt om i världen. Stockholms universitet grundade tillsammans med Uppsala universitet och tre andra universitet det första neutrinoteleskopet på Sydpolen 1992. Läs mer om IceCube på Stockholms universitets webb.

Studie
Resultaten är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Science av ett internationellt forskarteam med bland annat Chad Finley från Stockholms universitet och Olga Botner från Uppsala universitet. Mer information om studien och kopior av artiklarna finns på http://www.eurekalert.org/jrnls/sci.

Kontakt
Chad Finley, universitetslektor vid Fysikum, Stockholms universitet, cfinley@fysik.su.se, 08-55 37 87 57 (kopplad till mobil).

 

Inlägget Neutriner i isen pekar ut källa till kosmisk strålning dök först upp på forskning.se.

forskning.se forskning.se

En forskargrupp på KTH har samarbetat med forskargrupper i Ryssland och USA. De har utvecklat ett så kallat ”reversibly switchable fluorescent protein” som riktar sig mot den röda delen av det synliga spektrat. Det innebär att proteinet har två olika tillstånd där det är fluorscerande i bara ett av tillstånden. Man kan tvinga fram övergångar mellan dessa tillstånd med hjälp av ljus med olika våglängd, konstaterar Andreas Bodén, doktorand vid avdelningen för biofysik och Science for Life Laboratory på KTH och en av artikelns medförfattare.

– Efterfrågan på proteiner av detta slag har under lång tid varit stark i fältet varför vi hoppas att detta framsteg kan öppna upp nya dörrar för studier av dynamiska förlopp i levande celler och organismer, säger han.

Ny teknik som använder rött växelvis fluorescerande protein leder till bättre bilder av levande celler. Bild: Testa Lab

Proteinet fungerar i princip som en lampa som man kan sätta på och stänga av genom att belysa den. Tillsammans med ett egenutvecklat mikroskop ger det här växelvis flourescerande proteinet möjlighet att avbilda levande celler i hög spatiell och temporal upplösning med lasrar i den grön-röda delen synliga spektrat, enligt Andreas Bodén.

Rött ljus visar mer

Denna spektrumförskjutning har flera fördelar, enligt Andreas Bodén. Rödare ljus penetrerar vävnader mycket bättre. Det innebär att man kan uppnå högkvalitativa bilder längre in i celler och vävnader. Rött ljus är dessutom mindre fototoxiskt för celler. Det gör att man kan studera celler och vävnader under längre tid utan att strålningen i sig ger toxiska effekter och påverkar det biologiska systemet. Celler är generellt sett känsliga mot strålning av olika typer då energin i strålningen kan absorberas i cellen och orsaka skada/oönskade kemiska reaktioner. Dessa skador på cellen som framkallas av strålning kallas fototoxicitet. Då rött ljus har lägre energi än t.ex. blått ljus är risken för fototoxicitet mycket lägre, förklarar Andreas Bodén.

– Till vår kännedom har ingen tidigare presenterat proteiner med dessa spektrala egenskaper. De exempel på rödare proteiner som har funnits tidigare har fortfarande krävt en viss belysning av violett ljus. De har heller inte resulterat i samma goda bildkvalitet som det vi nu publicerar.Avbildning av levande celler med blått/violett ljus ifrågasätts ofta för dess potentiellt invasiva strålning. Minskad risk för fototixicitet möjliggör studier av biologiska system i hög upplösning under lägre tidperioder vilket kan ge insikt i dynamiska processer över längre tid, säger han.

Kombination av ljusmönster

Av de proteiner som presenteras i artikeln i Nature Methods har två tagits fram av den ryska gruppen vid Russian Academy of Sciences och en har tagits fram av den ryska gruppen vid Albert Einstein College of Medicine.

– Proteinens egenskaper och praktiska användbarhet har sedan utvärderats och testats av vår grupp på KTH. Samtliga bilder som presenteras är även tagna med vårt egenutvecklade mikroskop, säger Andreas Bodén.

Utvecklingen av mikroskopet påbörjades i ett annat projekt innan utvecklingen av detta nya protein. Men proteinet har visat sig vara väl lämpat för detta mikroskop.

– Mikroskopet använder en ny kombination av ljusmönster för maximera både spatiell och temporal upplösning i samma system. Kombinationen av hög spatiell och temporal upplösning samt dess kompabilitet med experiment i levande celler är unikt, säger Andreas Bodén.

Fast reversibly photoswitching red fluorescent proteins for live cell RESOLFT nanoscopy, Nature Methods

Kontakt:
Ilaria Testa, lektor, avdelningen för biofysik Science for Life Laboratory, KTH, 073 – 656 83 80, testa@kth.se

Inlägget Lysande protein ger bättre avbildning av celler dök först upp på forskning.se.

forskning.se Malmö universitet

Den supertunna och hållbara kraftkällan kan komma att ersätta dagens konventionella batterier i framtida mobila enheter.

– Runt 90 procent av de batterier vi använder på jorden i dag återanvänds inte. Med tanke på att vi beräknas ha runt 20 miljarder bärbara uppkopplade prylar år 2020 är situationen ohållbar, säger Sergey Shleevvid Malmö universitet, som leder det svenska forskarlaget.

Deras forskning visar att den energirika sockerarten glukos kan utvinnas ur kroppens eget svett och sedan transformeras och lagras som elektricitet i kraftkällan.

Lager som kan utvinnas ur  växter och svampar
Energicellen är i princip uppbyggd av tre grundlager: ett kallat ITO, indiumtennoxid, som kan liknas vid en transparent film med mycket god ledningsförmåga. Det andra lagret består av en tunn nanostruktur och det tredje är en biologisk katalysator i form av ett redoxenzym, som kan utvinnas ur växter och svampar, som accelererar processen i enheten.

– Vi har utvecklat ett flexibelt och transparent material som både kan omvandla och lagra energi. Nästa steg för oss blir att förfina dessa tre lager så att kraftkällan får maximal laddningspotential och blir ännu miljövänligare, säger Sergey Shleev.

Som exempel på det senare nämner Sergey Shleev att försöka byta ut metallen i ITO mot nedbrytningsbara organiska polymerer.

Kraftkälla i kläderna
Det finns stora vinster med ett material som är både flexibelt och transparent. Flexibilitet innebär att kraftkällan går att integrera i saker som kräver följsamhet: som linser, plåster och även kläder. Transparensen är – förutom den rent kosmetiska fördelen – en viktig funktionell egenskap då den möjliggör för solenergin att nå fram till cellens samtliga lager.

Forskningsprojektets tyska del bedrivs vid Ruhruniversitet i Bochum under ledning av professor Wolfgang Schuhmann.

– Vi kompletterar varandra väl. De är experter inom nanostrukturer och robotik medan vi är världsledande inom biologiska material, säger Sergey Shleev.

Kontakt: 
Sergey Shleev, sergey.shleev@mau.se

Inlägget Sol och svett kan ersätta batteriet dök först upp på forskning.se.

forskning.se forskning.se

Rom är ett av världens mest klassiska turistmål. En stad med historiska lämningar sedan årtusenden. Och en stad som genererat otaliga guideböcker, från medeltid och framåt.

– Rom är en stad där alla lager finns bevarade. De medeltida vägarna bygger på de antika och väldigt lite har förändrats i stadsmiljön, säger Anna Blennow som är universitetslektor i latin vid institutionen för språk och litteraturer vid Göteborgs universitet.

Hon har lett ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om hur guideboken utvecklats genom historien. Forskarna valde en guidebok var, från medeltiden och in på 1900-talet och studerade dem genom bland annat workshops på plats i Rom.

Beskrivningarna har förändrats
– Vi gjorde stadsvandringar där vi tog ut våra böcker på promenad för att se vad som hände om vi försökte följa dem i verkligheten. Det är först då man fullt ut förstår vilka funktioner de olika böckerna har och vilken målgrupp de riktat sig till.

Forskarna kunde stanna en halv dag vid ett monument eller en plats för att se hur de olika böckernas beskrivningar har förändrats.

– Det var stora skillnader i vad man har tyckt varit sevärt och viktigt, vackert eller fult. Det är intressant att spåra upp vad guideboken tiger om, det säger mycket om tiden.

Piazza Navona

Anna Blennow tar Piazza Navona som exempel, en ikonisk plats full av arkitektur och konst och med stora inslag av barock. Det anses fint idag, men inte under 1800-talet. Då hade guideböckerna nästan inget att säga om piazzan.

Samma sak med Caravaggio, en konstnär vars verk alla vill se idag. De ansågs under en period inte vara bra konst och finns då inte med i böckerna. Vissa platser har förändrats mycket, exempelvis Forum Romanum som grävdes ut i större omfattning i slutet av 1800-talet och först då blev ett viktigt besöksmål.

Stereotyper i befolkningen
Forskarna fann vissa stereotyper, exempelvis i beskrivningar av Roms befolkning. Först nämns de inte alls men skildras sedan som lite farliga.

– När befolkningen dyker upp i böckerna blir de ett pittoreskt inslag – men som resenären helst inte ska interagera med. Man kunde bli lurad och lokala guider påstods kunna komma med osann information.

En guidebok ska dels visa vägen och dels ge information. Den ska vara strukturerad geografiskt så att man kan ta sig fram, men också berätta tematiskt. Förslag på lagom långa promenader återkommer i alla epoker.

– De funktioner som vi hittade i guideböckerna har varit lika under alla tider. Det som har skiftat är vilka som reser och vad de har för syfte med resan.

Ekonomi och infrastruktur styr resandet
De typiska Romresenärerna är dels pilgrimer som besöker religiösa platser, dels historiskt och arkeologiskt intresserade och dels turister som mest vill strosa omkring och äta glass och dricka prosecco.

Medeltiden är pilgrimernas tid, under renässansen och framåt reste de bildade och bemedlade, på 1800-talet ger sig medelklassen ut och under 1900-talet kommer massturismen i stor skala då även arbetarklassen får råd att resa.

– Resandet påverkas mycket av ekonomi och infrastruktur. Som när järnvägsnätet byggs ut över hela Europa och när flygresor blir så pass billiga att nästan vem som helst kan flyga.

Den guidebok Anna Blennow själv djupstuderat är den allra äldsta, från 800-talet. Den finns i ett klosterbibliotek i Schweiz, i ett enda exemplar. Den är kortfattad med listor på monument, men så fiffigt upplagd att de monument som listas på bokens vänstersida också ligger på vänster sida när man rör sig genom staden, och vice versa.

– Den är som en karta i ord.

Världens äldsta guidebok från 800-talet beskriver Rom. Boken finns i ett enda exemplar, på ett Klosterbibliotek i Einsiedeln i Schweiz. Bild: Einsiedeln, Stiftsbibliothek, Codex 326(1076), f. 67r – Manuscript of collected works

Pocketformat bäst
Bilder och kartor kommer först under 1600-talet. Alla böcker som forskarna valt hade samma storlek: pocketformat. Förlag har ibland gjort försök med större format men det enda som verkar funka i längden är den lilla pocketboken.

Vissa guideböckerna talar med en anonym, objektiv röst medan andra har en personlig ton där författaren blir en god vän. Ett exempel på det senare är Rom på 8 dagar från 1927, den första svenska guideboken om staden skriven av journalisten Ellen Rydelius.

– Hon är en pålitlig vän som man tar i handen och ger sig ut med.

Anna Blennow är besatt av guideböcker, så fort hon ska ut och resa tar hon med sig en äldre guidebok. Om den är omkring hundra år eller yngre finns de monument och hotell som den rekommenderar nästan alltid kvar.

– Det är ett jätteroligt experiment som man kan göra.

Annat värde än det digitala
Malin Zillinger som universitetslektor vid institutionen för service management och tjänstevetenskap vid Lunds universitet forskar om resenärers sätt att söka information idag. Hon konstaterar att guideboken håller ställningarna – i vår alltmer digitaliserade värld.

– Guideböckerna är fortfarande stora, det är inte så att det digitala har tagit över.

Forum Romanum

Hon konstaterar att guideboken har fått ett annat sorts värde än förr, den har vissa fördelar gentemot det digitala. Den samlar olika sorters information på ett bra sätt, den blir något som vi samlas kring och som vi litar på, mer än på nätet. Vi spenderar tid med guideboken, läser den som en roman och den blir en statussymbol, något att sätta i bokhyllan för att visa upp hur vi rest.

Digital information funkar bäst i vissa situationer: innan vi bestämt resmål, strax innan vi ska besöka till exempel ett museum för att kolla öppettider och sådant, och om vi ska boka resor och boende själva.

­– Då spenderar vi mycket tid på nätet. Myten om att sökningar på internet är enkla – det stämmer inte. Det är inte alltid lätt att hitta, sökvägar är inte så logiska.

Lagom kunskap är bäst
Malin Zillinger menar att vi vill ha lagom mycket fakta innan vi ger oss ut och reser.

– Jag behöver ett visst mått av information – men inte för mycket. Jag vill vara en äventyrare och kunna upptäcka saker på plats och det gör jag inte om jag redan vet allt.

Malin Zillinger gjorde för ett antal år sedan en studie vid turistforskningsinstitutet ETOUR vid Mittuniversitetet om hur tyska guideböcker skildrade Sverige. Hon fann bland annat att de inte alltid hade så bra koll på geografin, en av dem hade exempelvis Idre i Dalarna som den nordligaste destinationen. Men det har blivit bättre konstaterar hon.

– De har bättre koll idag, de som skriver guideböcker är ofta hängivna resenärer. Det är sällan jag upptäcker några felaktigheter.

Hon fann också vissa stereotypa beskrivningar av Sverige, som ”älgarnas land” eller ”de röda stugornas kungarike” – och det lever kvar.

– Det är svårt att förändra stereotyper. Om bilden av Sverige är att där finns älgar och att det är roligt – då blir det också det som jag letar efter. Bilden av Astrid Lindgren-landet lever fortfarande starkt, beroende på att generationen som läste henne när de var små vill förmedla det vidare till sina barn.

Text: Helena Östlund, på uppdrag av forskning.se

Inlägget På vift med medeltidens guidebok dök först upp på forskning.se.

forskning.se Örebro universitet

– Det handlar alltså inte om mobbning utan om sådana saker som att inte accepteras av kompisarna, att inte passa in, säger Matilda Wurm.

Inom ramen för ett större projekt, Trestadsstudien, har hon följt 1181 ungdomar i tre år, från sjuan till nian, för att studera hur smärta utvecklas över tid.

Den här oron, det Matilda Wurm kallar kompisrelaterad stress, kan bidra till utvecklandet av fysisk smärta i muskler och leder. Värken kan vara så svår att den påverkar vardagen för en del ungdomar.

– Det kan exempelvis handla om att de stannar hemma från skolan, att de får problem med att sova eller har svårt att koncentrera sig i skolan. Jag har definierat värk som att man har ont minst en gång i månaden och att det påverkar ungdomarnas kompisrelationer, skolan och/eller fritiden, förklarar Matilda Wurm.

Tjejer värst drabbade
Hennes studie visar att tjejerna är värst drabbade. I sjuan hade tjejerna och killarna visserligen lika mycket värk. Men i åttan och nian var det nästan dubbelt så många tjejer som killar som uppgav att de hade ont.

– Det finns forskning som visar att tjejer oroar sig mer över sina relationer med kompisar. De reagerar starkare om en kompisrelation hotas. Det finns också forskning som visar att tjejer faktiskt har mer att oroa sig över i sin vardag, det är mer press på dem än på killar. Det kan till exempel vara en sådan sak som att de måste hantera fysiska närmanden, vilket killar generellt oftast slipper.

Dubbel så många tjejer hade ont

I Matilda Wurms studie ingick 1181 ungdomar. Av dem hade totalt 8,4 procent av sjundeklassarna värk i ryggen, axlarna eller nacken som påverkade deras vardag i viss mån. I åttondeklass hade siffran stigit till 10,5 procent för att sedan sjunka något i nian, till 9,9 procent.

I sjuan var det ingen större skillnad mellan killar och tjejer, även om tjejerna låg något högre. I åttan och nian såg det annorlunda ut – killarna låg kvar på ungefär sju procent medan värdet för tjejerna var nästan dubbelt så högt, runt 14 procent.

För både skolan och föräldrar gäller det att vara medvetna om problematiken med kompisrelaterad stress, menar Matilda Wurm.

– Jag tror att skolan inte bara ska titta på det här med mobbning utan även fråga tjejer och killar om hur de har det med sina vänner. Skolan kan också öka sin kunskap om den här frågan genom att utbilda exempelvis kuratorer och skolsköterskor.

Smärtpatienter med social ångest
Matilda Wurm har i sin avhandling även studerat patienter som genomgår smärtrehabilitering. Här har hon tittat på en grupp smärtpatienter som lider av social ångest, vilket kan handla om sådant som att ha problem med att ringa till någon man inte känner, äta inför andra eller hålla ett anförande. Den gruppen jämfördes med en grupp bestående av smärtpatienter som inte hade några problem med sitt sociala liv.

Det visade sig att personerna med social ångest inte tillgodogjorde sig behandling lika bra som den andra gruppen.

– De sociala bitarna är viktiga att ta hänsyn till när det gäller smärta, konstaterar Matilda Wurm.

De här patienterna upplevde också att de hade svårt att gå tillbaka till jobbet.

– Den som har social ångest har kanske inte så lätt att ringa chefen och ställa krav på att exempelvis få jobba ett visst antal timmar. Då kanske man inte återgår till jobbet, trots att det hade varit möjligt om arbetsuppgifterna och arbetsplatsen hade anpassats lite.

Kontakt:
Matilda Wurm, matilda.wurm@oru.se

 

Inlägget Oro för att inte passa in kan ge unga smärta i kroppen dök först upp på forskning.se.

forskning.se Luleå universitet

– Det finns gott om vilda bär på Nordkalotten men för närvarande tas mycket litet av vaxet tillvara. När juicer och andra produkter tillverkas blir vaxet en restprodukt som i nuläget går till spillo.

– Bärvax kan till exempel ge kosmetiska produkter fördelar som skydd mot UV-strålning och antibakteriella egenskaper, säger Roberts Joffe, professor i polymera konstruktionsmaterial vid Luleå tekniska universitet.

I Interreg-projektet WAX – Natural Wax of Arctic Berries as Our Treasure, undersöker forskare från Luleå tekniska universitet, finska Uleåborgs universitet och Oulu UAS samt norska forskningsinstitutet NIBIO hur vaxet från arktiska bär bättre skulle kunna användas. Budgeten är på en miljon euro, där Luleå tekniska universitet har en finansiering om cirka 200 000 euro. Av detta finansieras 65 procent av EU och resterande medel kommer i lika stora delar från Region Norrbotten och universitetet.

Förutom kosmetiska produkter ser forskarna även möjligheter att använda bärvax i tandvårdsprodukter, förpackningar och för att utveckla och tillverka nya kompositmaterial.

Forskningsprojektet, som har en budget på en miljon euro, är tvärvetenskapligt och involverar expertis inom områdena biologi, kemi, nanoteknik, materialvetenskap och marknadsföring. Forskarna vid Luleå tekniska universitet ska bland annat karaktärisera hur material som är baserat på bärvax klarar olika belastningar och temperaturer.

– Vi vill kunna visa exempel på befintliga produkter som lokala företag producerar som skulle bli bättre med hjälp av bärvax och visa att arktiska bär är en skatt som vi bör ta tillvara. En produkt baserad på vilda bär som produceras i Skandinavien borde också ha bra förutsättningar att bli ett starkt varumärke, säger Roberts Joffe.

Kontakt:
Roberts Joffe, professor i polymera konstruktionsmaterial vid Luleå tekniska universitet, roberts.joffe@ltu.se.

Inlägget Vax från arktiska bär kan bli nya produker dök först upp på forskning.se.

Integritetsinställningscenter

Avsluta ditt konto?

Ditt konto kommer att avslutas och all din data kommer att raderas permanent och kan aldrig återskapas. Är du säker på att du vill fortsätta?