Nyhet

forskning.se Umeå universitet

I Sverige har vi en positiv syn på daggmaskar och det finns inga regleringar kring spridning av dem i de svenska nationalparkerna. Men frågan är om de svenska fjällen behöver avmaskas.

– Vi blev mycket förvånade av att se hur bra några av de daggmaskarter som vi anser vara ”ekologiska värstingar” i USA överlever i de svenska fjällen, säger Jonatan Klaminder, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

I länder som Kanada och USA upptäckte man under 90-talet att spridningen av daggmask från jordbruk och trädgårdar förändrade växtligheten i de amerikanska skogarna med negativa konsekvenser för vissa trädslag och hjortbestånd.

Daggmaskbestånd i Abisko
Det har lett till hårda riktlinjer för hur maskar får hanteras och böter vid överträdelser inom nationalparker.

Från ett svenskt perspektiv låter detta kanske förvånande med tanke på att vi från tidig skolålder får lära oss att maskar är jordförbättrare och bra för miljön. Inventeringar av daggmaskbestånd i de svenska fjällen runt Padjelanta, Stora sjöfallet och Abisko visar dock att den synen kan behöva förändras.

Studien visar att många av de arter som förändrat ekosystem i Nordamerika nu sprids ut från fjällstugetomter, tidigare jordbruksfastigheter och forskningsstationer rakt ut i skyddade nationalparksmiljöer runt de studerade områdena. Det stora antalet daggmaskar som förekommer visar att de stortrivs i fjällbjörkskogar och ängsmarker i fjällen.

Daggmaskar sprids med människor
Att människan är den vanligaste spridaren av daggmaskar beror på att maskarna själva sprider sig mycket långsamt på egen hand. Under istiden tros alla daggmaskar ha dött ut över stora områden i norra Europa och USA.

Den långsamma självspridningen gör att återkoloniseringen av tidigare istäckta områden fortfarande pågår och att de svenska fjällen är ett av de sista områdena i Europa dit många daggmaskarter ännu inte hunnit.

Student Adrian Wackett inventerar daggmask i fjällen. Bild: Kyungsoo Yoo

– Från studier i USA ser vi att daggmaskpopulationer på egen hand kan förflytta sig 5-10 meter per år, vilket gör att de aldrig på egen hand skulle ha hunnit komma till de svenska fjällen efter istidens slut, säger Adrian Wackett, student vid University of Minnesota, USA, och medarbetare i studien.

Den stora frågan för forskarna är nu vad de nya daggmaskarterna gör för åverkan på den svenska fjällmiljön.

– Det är lite för tidigt att lyfta fram detta som ett betydande miljöproblem då vi inte vet de ekologiska konsekvenserna, men har maskarna en gång etablerat sig är de i stort sett omöjliga att bli av med. Det gör att det är svårt att ångra sig om vi senare kommer fram till att detta ställer till det för fjällmiljön, säger Jonatan Klaminder.

Artikeln:
Human-mediated introduction of geoengineering earthworms in the Fennoscandian arctic, Biological Invasions

Läs mer om forskningsprojektet på University of Minnesotas webbplats:
The Global Earthworm Invasion

Kontakt:
Jonatan Klaminder, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, jonatan.klaminder@umu.se, 090-786 95 54
Johan Olofsson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, johan.olofsson@umu.se, 090-786 77 04
Adrian Wackett, Department of Soil, Water and Climate, University of Minnesota, +1 651 245 3352 (cellphone/Whatsapp)

forskning.se Lunds universitet

Sköldkörteln, lokaliserad i halsen strax under struphuvudet, utövar inflytande på alla celltyper i kroppen.

– Sköldkörtelns roll vid bröstcancer är intressant och komplex. Den påverkar celler både i bröstcancertumörer och i immunförsvarets som ska skydda oss, säger Jasmine Brandt, läkare och doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet.

– Tidigare studier har visat att sköldkörtelhormoner och det kvinnliga könshormonet östrogen har likheter i regleringen av bröstcellers funktion. Och det är redan belagt att det finns en tydlig koppling mellan östrogennivåer och bröstcancer.

Annat perspektiv än i tidigare forskning
I sitt avhandlingsarbete har hon undersökt betydelsen av några av de sköldkörtelhormoner som används mest vid kliniska undersökningar av sköldkörtelns funktion. I undersökningen har även en antikropp ingått.

En kombination av höga halter av sköldkörtelhormonet tyroxin samt låga nivåer av TPO-antikroppar kunde kopplas till en ökad risk att utveckla bröstcancer. Det var framför allt risken för mindre aggressiva tumörtyper som ökade. Jasmine Brandt undersökte därefter huruvida prognos och överlevnad kunde kopplas till de undersökta hormonerna.

– För en gynnsam prognos var det framför allt viktigt att nivåerna av tyroxin inte var för låga. TPO-antikroppspositivitet var också relaterad till en bättre chans att överleva bröstcancer, berättar Jasmine Brandt.

I den aktuella forskningen identifierades även fem genetiska markörer för tyroxin och TPO-antikroppar som kan knytas till bröstcancerrisk.

Syntetiska hormoner intressant uppslag
Studierna är av observationstyp och hon menar att det fortfarande återstår mycket forskning kring sambanden mellan sköldkörtelns funktion och bröstcancer. Underlaget till studierna kommer från Malmö Kost Cancer, en större medicinsk befolkningsundersökning där drygt 17 000 kvinnor i Malmö deltog mellan 1991 och 1996.

– Tidigare forskning har framför allt uppmärksammat sambanden först när patienterna redan diagnosticerats med bröstcancer. I min forskning har vi tvärtom utgått från friska kvinnor och sett vilken roll sköldkörtelhormonerna haft vid utveckling av bröstcancer, förklarar hon.

Jasmine Brandt ser positivt på fortsatt forskning och möjligheterna att ny kunskap om sköldkörtelhormonerna kan bidra till framtida diagnosmetoder och behandlingar. Bland annat anser hon det intressant att utreda ifall syntetiska sköldkörtelhormoner (t.ex. Levaxin) skulle kunna förbättra överlevnadsoddsen vid låga nivåer av tyroxin.

Avhandlingen:
Thyroid function and breast cancer – risk and clinical outcome in relation to thyroid hormones (free T3/T4), TSH, TPO-Antibodies and genetic variants

Kontakt:
Jasmine Brandt, läkare och doktor i medicinsk vetenskap vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, jasmine.brandt@med.lu.se

forskning.se Karolinska Institutet

NK-celler är en speciell typ av vita blodkroppar som upptäcktes vid Karolinska Institutet på 1970-talet och som har en förmåga att känna igen och döda cancerceller. Under de senaste åren har mycket kunskap genererats kring cellernas biologi och deras förmåga att känna igen tumörceller.

Även forskningen inom immunterapi, där immunförsvaret aktiveras för att bekämpa cancerceller, har tagit stora steg framåt. NK-cellernas potential som immunterapi har dock inte fullt ut studerats.

Inga allvarliga biverkningar
Nu har forskare vid Karolinska Institutet testat en NK-cellsbaserad immunterapi på 16 patienter med behandlingsresistent leukemi av typerna myelodysplastiskt syndrom (MDS), akut myeloisk leukemi (AML) eller övergångsfaser mellan MDS och AML. Patienterna behandlades med aktiverade NK-celler från besläktade givare.

Sex av patienterna uppvisade objektiva svar på behandlingen, vissa uppnådde till och med så kallad komplett remission och blev därmed symtomfria. Fem av dessa sex patienter blev tillräckligt friska för att kunna genomgå botande stamcellstransplantation, något som inte var möjligt före NK-cellsbehandlingen. Tre av dem har nu överlevt mer än tre år, varav en patient mer än fem år. NK-cellsinfusionerna gav inga allvarliga biverkningar.

Öppnar upp för nya studier
– Vår studie visar att patienter med MDS, AML och MDS/AML kan behandlas med NK-cellsbaserad immunterapi och att terapin kan ge mycket bra resultat, säger professor Hans-Gustaf Ljunggren vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet som tillsammans med professor Karl-Johan Malmberg vid samma institution tagit initiativ till och ansvarat för studien.

– Resultaten öppnar nu upp för nya kliniska studier där potential finns för att åstadkomma ytterligare förbättringar i studieupplägg, inklusive framtagande av nästa generations NK-cellsbaserade immunterapi, säger Andreas Björklund, specialistläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och forskare vid Karolinska Institutet som varit kliniskt ansvarig för de patienter som behandlats med den aktuella terapin.

Publikation:
Complete Remission with Reduction of High-risk Clones following Haploidentical NK Cell Therapy against MDS and AML. Andreas T. Björklund, Mattias Carlsten, Ebba Sohlberg, Lisa L. Liu, Trevor Clancy, Mohsen Karimi, Sarah Cooley, Jeffrey S. Miller, Monika Klimkowska, Marie Schaffer, Emma Watz, Kristina Wikström, Pontus Blomberg, Björn Engelbrekt Wahlin, Marzia Palma, Lotta Hansson, Per Ljungman, Eva Hellström-Lindberg, Hans-Gustaf Ljunggren, Karl-Johan Malmberg. Clinical Cancer Research

Kontakt:
Andreas Björklund, specialistläkare och forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, andreas.bjorklund@ki.se, 0708-112312
Hans-Gustaf Ljunggren, professor vid Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, hans-gustaf.ljunggren@ki.se, 070-533 46 99
Karl-Johan Malmberg, professor vid Oslo universitetssjukhus, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, kalle.malmberg@ki.se, +47 453 90 926

forskning.se Göteborgs universitet

Thomas Dahlgren kommer att delta i en brittisk expedition till shelfisen Larsen C. Sommaren 2017 bröt sig ett av världens största isberg loss från denna shelfis (flytande glaciär). Ett isberg lika stort som två Gotland.

Weddelhavet, Antarktis. Bild: Thomas Dahlgren

Syftet med expeditionen är att undersöka vilka djur som normalt lever i havet under en 300 meter tjock flytande glaciär, och därmed försöka förstå vad som kommer att hända när isen försvinner från tidigare istäckta bottnar.

Svar i Antarktis klimathistoria
Forskarna tror att djurlivet under den flytande glaciären Larsen C kan ge ledtrådar till svaret på frågan om hur vanliga och hur långa perioderna med mindre is runt Antarktis varit under de senaste årmiljonerna.

– Att nu ett stort stycke av shelfisen lossnat ger oss möjlighet att från expeditionsfartyget ta prover från djurlivet i havet under isberget, säger Thomas Dahlgren, som deltar i expeditionen.

Forskningen kommer att ske från det engelska fartyget R/V James Clark Ross som lämnar hamnen på Falklandsöarna 21 februari.

– Jag kommer att tillsammans med min kollega Adrian Glover, från Natural History Museum i London, studera de djur som lever i sedimenten under shelfisen, säger Thomas Dahlgren vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

Medelst undervattensrobot
Ett 20-tal forskare från England, Tyskland, Belgien, Australien och Sverige kommer att delta i forskningsexpeditionen.

– Göteborgs universitets stora satsning på Antarktis, bland annat genom en avancerad undervattensrobot som kan ta sig in under shelfisarna, är bara ett steg i den riktning som stakades ut av Otto Nordenskjöld för över 100 år sedan, säger Thomas Dahlgren.

Otto Nordenskjöld verkade en tid som Göteborgs universitets (då Handelshögskolan) rektor och namngav bland annat Larsens shelfis under sin Antarktisexpedition 1901-1903.

Läs mer om expeditionen på British Antarctic Survey.

Kontakt:
Thomas Dahlgren, Thomas.Dahlgren@marine.gu.se

forskning.se Umeå universitet

– Tagellavar kan därför missgynnas av ett framtida varmare och blötare klimat, med allvarliga konsekvenser för biologisk mångfald och renskötsel, säger Per-Anders Esseen, professor på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Tagellavar hör till de vanligaste hänglavarna. De utgör livsmiljö för många insekter och spindlar och är föda för renar under vintrar med hård eller djup snö. Forskare studerar tagellavar för att de är utmärkta indikatorer på miljötillståndet i barrskogar. Förutom att missgynnas av intensivt skogsbruk och luftföroreningar är lavarna känsliga för klimatförändringar.

Vattenbalansen beroende av mikroklimatet
För att förstå hur klimatet styr lavars tillväxt och överlevnad behövs mer kunskap om lavarnas vattenbalans. Lavar kan inte aktivt reglera upptag och avgivande av vatten, deras tillväxt är därför helt beroende av det omgivande mikroklimatet. Lavar tar upp vatten från regn, fuktig luft, dagg och även från snö.

Studien vid Umeå universitet visar på tagellavarnas unika egenskaper. Hänglavar har stor yta i förhållande till sin vikt och detta påverkar upptag, lagring och flöden av vatten.

– Tagellavar kan lagra hela 7-8 gånger mer vatten än deras torrvikt. De lagrar lite vatten inne i själva kroppen, lavbålen, vilket är en anpassning till snabb aktivering av fotosyntesen i fuktig luft.

Hänglavar växer i luften

Lavar är inte växter, utan symbiotiska organismer mellan svampar och grönalger och/eller cyanobakterier. De saknar rötter och deras kropp kallas bål. Hänglavar har tunna hårlika bålar och växer främst på trädens grenar. De vanligaste hänglavarna är tagellavar, skägglavar och garnlav. Tagellavar har mörka barkpigment (melaniner) som skyddar algen mot starkt soljus och de kan därför växa rikligt i trädtoppar. Skägglavar och garnlav föredrar däremot den nedre delen av träden, eftersom de med sina ljusa pigment (usninsyra) är känsliga för starkt ljus.

Tagellavar vill ha kallt och mycket snö
– Däremot kan tagellavarna efter regn lagra stora mängder vatten på utsidan av bålen, cirka 80 procent av vattenmängden. Detta är gynnsamt i regnfattiga klimat eftersom allt vatten gör dem fysiologiskt aktiva under en längre period.

Studien visar också att det är dessa egenskaper som gör att tagellavarna inte tål att vara blöta under längre perioder. Då bryts de ned och fragmenteras. Tagellavar är väl anpassade till ett kallt klimat med mycket snö.

Artikeln:
Externally held water – a key factor for hair lichens in boreal forest canopies, Per-Anders Esseen, Marie Rönnqvist, Yngvar Gauslaa och Darwyn Coxson, Fungal Ecology

Kontakt:
Per-Anders Esseen, professor på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, per-anders.esseen@umu.se, 090-786 5523

forskning.se Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

– Effekterna är övertygande, och det här stärker resultaten från den förra studien, säger Mar Tulinius, professor i pediatrik vid Sahlgrenska akademin, och överläkare på Drottnings Silvias barn- och ungdomssjukhus.

Även i den tidigare studien, publicerad i NEJM i november, var Mar Tulinius ansvarig för den svenska delen. Då gavs Spinraza vid den svåraste formen av spinal muskelatrofi, SMA typ 1, som drabbar barn före sex månaders åder.

Den här gången gäller det SMA typ 2, där insjuknandet sker när barnen lärt sig sitta själva men ännu inte börjat gå. Muskulaturen försvagas successivt, barnen kommer aldrig upp på benen, och i förlängningen krävs andningshjälp för att överleva.

Ökade rörelseförmågan
Två av tre barn i den aktuella studien fick Spinraza, ett av tre fick placebo. Och även den här gången visade det sig att läkemedlet med den aktiva substansen nusinersen, som delvis kompenserar för ett nedärvt genetiskt fel, förändrade barnens situation.

Deras förmåga att sitta rakt, lyfta händerna, förflytta sig genom att rulla runt med mera förbättrades med i genomsnitt fyra poäng på den skala som används för att mäta förändringar vid spinal muskelatrofi. Barnen i placebogruppen gick samtidigt tillbaka i snitt 1,9 poäng på skalan.

– Naturalförloppet är att barnen förlorar poäng på den här skalan. Även om det varierar inom gruppen är de aldrig destinerade till att bli bättre. Det faktum att styrka och rörelseförmåga ökade hos dem som fick läkemedlet är egentligen helt fantastiskt, säger Mar Tulinius.

Ökad risk om båda föräldrarna bär anlaget
Personer med spinal muskelatrofi saknar ett protein som krävs för att de motoriska nervcellerna i ryggmärgen ska fungera. Om båda föräldrarna är anlagsbärare är sannolikheten för att barnet ska få sjukdomen 25 procent.

Varje år insjuknar ett tiotal barn i Sverige i SMA. De två svåraste varianterna, typ 1 och 2, omfattas av en nyligen utfärdad rekommendation från NT-rådet vid Sveriges kommuner och landsting om att barnen under vissa förutsättningar och strikt kontroll kan erbjudas behandling med Spinraza.

– Ofta säger man nej, vi har inte råd, när det kommer till dyra särläkemedel. Men det här har så bra effekt att det inte går att bortse ifrån, säger Mar Tulinius.

Artikeln:
Nusinersen versus Sham Control in Later-Onset Spinal Muscular Atrophy

Kontakt:
Mar Tulinius, professor i pediatrik, Sahlgrenska akademin, mar.tulinius@gu.se

 

forskning.se Karolinska Institutet

Nu hoppas forskarna att den nya principen för cancerbehandling så småningom ska kunna utvecklas även för människor.

Vi människor behöver få i oss grundämnet selen för att må bra. Det seleninnehållande enzymet thioredoxinreduktas 1, TrxR1, stödjer olika cellers tillväxt och dess skydd mot skadliga former av syreradikaler, så kallad oxidativ stress.

Intag av selen har också länge diskuterats i samband med cancer, men resultaten har varit tvetydiga och sambanden mellan selenintag och cancerutveckling är mycket komplexa.

Cancerceller mer känsliga för oxidativ stress
Förhöjda nivåer av TrxR1 ses vid flera olika cancerformer och är kopplat till sämre prognos vid huvud-hals-, lung- och bröstcancer. Forskarna analyserade därför närmare 400 000 olika molekyler för att söka efter nya mer specifika hämmare av TrxR1 än vad som tidigare funnits tillgängligt.

De fann tre olika molekyler som stämde in på vad de sökte efter. Samma molekyler visade sig vid tester mycket riktigt också vara verksamma som cancermediciner. Över ett sextiotal olika former av cancerceller kunde behandlas med god effekt i laboratorieförsök. Normala celler var däremot mycket mindre känsliga för dessa molekyler.

– De goda effekterna mot cancer kan bero på att just cancerceller verkar vara mer känsliga än normala celler för oxidativ stress, vilket i sin tur skulle kunna utnyttjas för cancerterapi, säger professor Elias Arnér vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet som har lett studien.

Inga uppenbara biverkningar
Forskarna fann också snabba tumördödande effekter vid behandling av huvud-hals-cancer och bröstcancer i möss, utan uppenbara biverkningar. Ännu har de nya molekylerna inte provats i människa, men det är känt sedan tidigare att flera olika cancermediciner som redan idag används för behandling, bland annat cisplatin och melfalan, hämmar TrxR1.

Det har varit okänt om denna hämning av enzymet är viktig för läkemedlens effekt, men studien tyder på att så kan vara fallet. Forskarna vill nu vidareutveckla de nya hämmarna av TrxR1 för en ny form av cancerterapi.

– Jag hoppas på att ny behandling med god effekt mot ett flertal former av cancer, men med få biverkningar, ska kunna utvecklas. Det verkar fungera i musmodeller och vi hoppas därmed att denna princip för behandling ska kunna utvecklas för människor, även om det krävs många år av ytterligare forskning, säger Elias Arnér.

Studien har genomförts i samarbete med forskare vid National Institutes of Health (NIH), USA.

Publikation:
Irreversible inhibition of cytosolic thioredoxin reductase 1 as a mechanistic basis for anticancer therapy. William C Stafford, Xiaoxiao Peng, Maria Hägg Olofsson, Xiaonan Zhang, Diane K Luci, Li Lu, Qing Cheng, Lionel Trésaugues, Thomas S Dexheimer, Nathan P Coussens, Martin Augsten, Hanna-Stina Martinsson Ahlzén, Owe Orwar, Arne Östman, Sharon Stone-Elander, David J Maloney, Ajit Jadhav, Anton Simeonov, Stig Linder och Elias S.J. Arnér. Science Translational Medicine

Kontakt:
Elias Arnér, professor vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, elias.arner@ki.se

forskning.se Karolinska Institutet

Blodkärlssystemet i hjärnan är precis som på andra ställen i kroppen uppbyggt av artärer, vener och tunna mellanliggande kärl, kapillärer, genom vilka det huvudsakliga utbytet av syre, näring och avfallsprodukter sker.

Men hjärnans blodkärl skiljer sig från alla andra i ett viktigt avseende – den så kallade blod-hjärnbarriären – som strikt begränsar vilka substanser som kan passera blodkärlsväggen.

Blod-hjärnbarriären oumbärlig
Blod-hjärnbarriären skyddar hjärnan från potentiellt giftiga produkter och möjliggör selektiv passage av det som hjärnan behöver för sin uppbyggnad och funktion.

– Det framstår allt tydligare att en frisk blod-hjärnbarriär är en förutsättning för en fungerande hjärna och att dysfunktion i denna barriär är en del av många sjukdomar i hjärnan, säger Christer Betsholtz, professor vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet, som lett studien.

– Uppbyggnaden av blod-hjärnbarriären har varit ofullständigt känd, därför behövs en detaljerad kartläggning av hjärnans blodkärl och deras barriärfunktioner.

Blodkärl bröts sönder i enstaka celler
Med en relativt ny teknik kallad encells-RNA-sekvensering har forskarna tagit fram en cellulär och molekylär karta av hjärnans blodkärl hos möss. Blodkärlen bröts isär i enstaka celler som sedan, en och en, kartlades avseende sitt genuttrycksmönster och jämfördes med varandra.

Den grundläggande celltypen liksom eventuella gradvisa specialiseringar kunde sedan fastställas för varje cell. Slutligen matchades den molekylära kartan mot den anatomiska verkligheten i vävnadsanalyser med hjälp av specifika markörer.

– För första gången har vi nu i detalj kunnat visa hur blod-hjärnbarriären skiljer sig åt mellan de olika typerna av blodkärl i hjärnan, säger Michael Vanlandewijck vid enheten för encellsanalys på Karolinska Institutets och AstraZenecas gemensamma centrum för kardiometabol forskning (ICMC).

Flera olika celltyper i barriären
Blod-hjärnbarriären har hittills ansetts vara uppbyggd av specialiserade endotelceller i blodkärlen. Den nya studien visar emellertid att flera andra celltyper sannolikt är inblandade i upprätthållandet av blod-hjärnbarriären, bland annat pericyter i kapillärväggen.

Dessutom kunde forskarna slå fast den molekylära identiteten hos ytterligare en celltyp i blodkärlsväggen, en slags bindvävscell som ligger i ett smalt utrymme strax utanför blodkärlen i hjärnan.

­­– Detta utrymme har föreslagits fungera som hjärnans lymfsystem så det blir nu oerhört intressant att studera dessa celler vidare med hjälp av de markörer som vi har hittat, säger Michael Vanlandewijck.

Genom kartläggningen kan en rad olika gener med känd eller förmodad funktion vid olika hjärnsjukdomar nu knytas till specifika celltyper i hjärnans blodkärl.

– Redan nu har vi resultat som pekar på att betydligt fler celltyper än vi tidigare anat är inblandade i neurovaskulära sjukdomar såsom alzheimer och hjärntumörer. Vi har nu möjlighet att gå vidare och studera detta systematiskt vid olika sjukdomstillstånd med samma typ av analyser som vi har använt här, säger Christer Betsholtz.

Studien har gjorts i samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet samt i Frankrike, Finland, Schweiz, Japan och Kina.

Publikation:
A molecular atlas of cell types and zonation in the brain vasculature, Michael Vanlandewijck, Liqun He, Maarja Andaloussi Mäe, Johanna Andrae, Koji Ando, Francesca Del Gaudio, Khayrun Nahar, Thibaud Lebouvier, Bàrbara Laviña, Leonor Gouveia, Ying Sun, Elisabeth Raschperger, Markus Räsänen, Yvette Zarb, Naoki Mochizuki, Annika Keller, Urban Lendahl, Christer Betsholtz. Nature.

Kontakt:
Christer Betsholtz, professor, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet. christer.betsholtz@ki.se
Michael Vanlandewijck, forskarassistent, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, michael.vanlandewijck@igp.uu.se

 

forskning.se Umeå universitet

– Överlag var datakvalitén hög i NPCR och den har förbättrats kontinuerligt sedan registret grundades, säger Katarina Tomic som är urolog vid Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap.

I sin avhandling har Katarina Tomic studerat datakvalitet i det Nationella prostatacancerregistret, NPCR, utifrån en rad vedertagna kvalitetsmått. För att studera om registrerade data är korrekta jämfördes NPCR med andra sjukvårdsregister och slumpvis utvalda patientjournaler undersöktes.

Dessutom undersöktes förändringar i täckningsgraden, det vill säga andelen fall som är registrerade i NPCR jämfört med Cancerregistret samt inrapporteringshastigheten.

Generaliserbar data
Som en ytterligare aspekt av datakvalitet undersöktes även karakteristika hos män med prostatacancer som inte registrerats i NPCR men väl i Cancerregistret. Dessa män skiljde sig inte nämnvärt från varandra avseende diagnostik, behandling och överlevnad.

På motsvarande sätt undersöktes män i NPCR för vilka riskkategorin hos prostatacancern var okänd, det vill säga inte kunde bedömas på grund av inkompletta data. Endast tre procent av män i NPCR hade okänd riskkategori. Män med okänd riskkategori hade högre samsjuklighet, speciellt blåscancer.

De hade lägre dödlighet i prostatacancer men liknande överlevnad jämfört med män med känd riskkategori. Dessa studier visar att NPCR är generaliserbart för alla män med prostatacancer i Sverige.

Socioekonomisk status gjorde skillnad
I ett delarbete studerades sambandet mellan socioekonomisk status och diagnostik, behandling och överlevnad i prostatacancer. Män med hög socioekonomisk status hade högre sannolikhet att diagnostiseras till följd av en hälsoundersökning. De hade även kortare väntetider till behandling, högre sannolikhet att få kurativ behandling vid mellan- och högriskcancer, och lägre dödlighet vid högriskcancer.

Dessa skillnader var starkast vid jämförelser av män med högst och lägst inkomst, men skillnaderna var statistiskt säkerställda även när högutbildade män jämfördes med lågutbildade, läs mer i artikeln Hög inkomst ger bättre vård.

– Orsakerna till dessa skillnader är okända. Ett sätt att minska skillnaderna är att följa det nationella vårdprogrammet för prostatacancer så att alla män med prostatacancer får god och jämlik vård, säger Katarina Tomic.

Vikten av register med hög datakvalitet

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform med ungefär 10 000 nya fall diagnostiserade varje år och 2 500 avlider årligen av sjukdomen. Sedan 1998 registreras alla nya fall av prostatacancer i Nationella prostatacancerregistret, NPCR. NPCR är ett kvalitetsregister som möjliggör detaljerade studier av diagnostik, behandling och uppföljning av män med prostatacancer i Sverige. Idag finns mer än 150 000 fall av prostatacancer registrerade och NPCR är en flitigt använd källa för forskning och utvärdering, exempelvis jämförelser av olika behandlingar och undersökningar av biverkningar. För att korrekta slutsatser ska kunna dras i sådana studier krävs att uppgifter i registret är tillförlitliga, det vill säga att registret håller hög datakvalitet.

Avhandlingen:
Datakvalitet i det svenska Nationella prostatacancerregistret. (NPCR). (Engelsk titel: Data quality in the National Prostate Cancer Register (NPCR) of Sweden).

Kontakt:
Katarina Tomic, katarina.tomic@umu.se, 070-309 41 62

forskning.se Uppsala universitet

Screeningen för livmoderhalscancer har under lång tid baserats på cellprovtagning för cytologi. Denna metod reducerade till en början antalet fall av livmoderhalscancer i Sverige till hälften men därefter har metoden haft svårt att uppnå ytterligare effekt.

Detta beror dels på metodens begränsade känslighet men även på att inte alla kvinnor går och tar ett cellprov hos barnmorskan.

I den nya studien har forskarna jämfört dagens screening baserat på cytologi och provtagning hos barnmorska, med att kvinnan själv tar ett prov (självprov) och skickar in det för analys av humant papillomvirus, HPV, som är orsaken till livmoderhalscancer.

Allvarliga cellförändringar registrerades
Studien baseras på 36 390 kvinnor i åldrarna 30–49 år som ingick i den organiserade cellprovtagningen i Uppsala mellan 2013 och 2015. Dessa delades upp i två grupper, och ena gruppen utförde självprovtagning för HPV-test medan den andra gruppen tog cellprov hos barnmorska för cytologisk analys.

Kvinnor som var HPV-positiva upprepade självprovtagningen efter 4 månader och de som var HPV-positiva i båda sina prov kallades till gynekologisk undersökning. Under 18 månaders uppföljning registrerades antalet kvinnor med allvarliga cellförändringar i vävnadsprov i de båda grupperna.

Resultaten visar att självprovtagning mottogs mycket positivt. Av de kvinnor som erbjöds självprovtagning valde 47 procent att delta, jämfört med 39 procent bland de som erbjöds ordinarie cellprovtagning.

Upptäckt risk fördubblades vid självprovtagning
Bland de kvinnor som själv tog sitt prov och skickade in för HPV-test hittades mer än dubbelt så många som i slutändan hade cellförändringar i vävnadsprovet än de som följde den ordinarie cellprovtagningen för cytologianalys.

Dessutom var handläggningstiden till diagnos kortare för de som gjorde självprovtagning.

Detta är den första randomiserade studien i världen som utförts för att jämföra dessa två sätt att förebygga livmoderhalscancer. Genom att använda självprovtagning följt av HPV-test skulle mer än dubbelt så många kvinnor kunna identifieras som riskerar att annars drabbas av livmoderhalscancer och erbjudas förebyggande behandling.

Screening baserad på självprovtagning gör det också möjligt att nå ut till kvinnor som valt att inte delta i cellprovtagningen och ta ett prov hos barnmorska.

Halverad kostnad
Beräkning av de hälsoekonomiska effekterna av att använda självprovtagning och HPV-testning visar att den totala kostnaden för screeningprogrammet för livmoderhalscancer skulle kunna halveras. Samtidigt skulle dubbelt så många kvinnor som riskerar att utveckla livmoderhalscancer kunna identifieras.

Få åtgärder inom hälso- och sjukvård kan på motsvarande sätt fördubbla effektiviteten och halvera kostnaden. Screening baserad på självprovtagning gör det också möjligt att nå ut till kvinnor som valt att inte delta i cellprovtagningen och ta ett prov hos barnmorska.

Kontakt:
Ulf Gyllensten, professor i medicinsk molekylärgenetik, Ulf.Gyllensten@igp.uu.se, 070-8993413

Artikel:
Randomised study shows that repeated self-sampling and HPV test has more than two-fold higher detection rate of women with CIN2+ histology than Pap smear cytology, Inger Gustavsson, Riina Aarnio, Malin Berggrund, Julia Hedlund-Lindberg, Ann-Sofi Strand, Karin Sanner, Ingrid Wikström, Stefan Enroth, Matts Olovsson & Ulf Gyllensten, British Journal of Cancer